FÖRHÅLLANDE

Familjeliv / Permalink / 0

Det är tufft att vara tillsammans/ha barn med en Bergsguide. Punkt slut. Men det är också fantastiskt. Jag älskar Robert och skulle inte vilja ha en annan pappa till mina barn. Sen har vi alla våra fel och brister men när jag tänker på Robert får jag fortfarande fjärilar i magen, efter snart sex år ihop. Sen är det hans yrkesval som kan sätta käppar i hjulet för vår vardagsromantik... just för att vi helt enkelt inte har någon vardag tillsammans...


Jag lever till störta delen som ensamstående mamma till två barn, men ett bra kontaktnät runt omkring mig. Jag får hjälp när jag behöver av mina nära och kära. Så det är inte direkt synd om mig. Eller barnen. Förutom att de saknar sin pappa mycket i vardagen. Liksom jag.

Hur som helst, det jag ville komma fram till är jag det nog inte är en dans på rosor att vara tillsammans med mig heller. Jag har höga krav. Höga förväntningar. Jag är en drömmare som önskar romantik (i rätt dos och rätt sort) Jag vill gärna bestämma. Ha kontroll. Men vill ändå att han ska ta initiativ. I min värld är dock dessa krav och förväntningar relativt låga och uppnårbara/självklara. I hans värld motsvarar de ibland en bergsbestigning. ;-) 

Liknande inlägg

Till top